Eric som mini..

På allmän begäran (från Martina) postar jag en bild på Eric, a.k.a. min pojkvän, som liten:

Notera den intensiva blicken, den vana och graciösa handen på utombordaren och sist men inte minst; hårbandet! Hahaha! Jag har mobbat honom för hans hårband ett antal gånger, han blir dock upprörd och säger att det minsann är ett pannband och inget hårband varje gång. Jag brukar försöka lugna honom genom att säga att jag också minsann hade hårband i min ungdom (dock använde jag inte mina då jag tyckte att diadem var ett bättre fashionstatement men det har jag knappt vågat föra på tal). Hårband eller inte, han var ett sött litet barn i vilket fall. För att skapa lite tidsperspektiv kommer här en bild på Eric tagen i lördags. Han satt bland en massa kaffekartonger. Lägg märke till den ickegodkända skäggutväxten! Den använde han som ett vapen (av misstag hävdar han) när han körde in sitt skäggstubb i mitt högra öga. Mitt öga hatar skägg mer än tidigare, vilket jag inte trodde var möjligt. Jag tror att han försöker odla fram piratlooken:

Sportandes skägg eller hårband, han är ändå den bästa pojkvän man kan ha. <3

Mina nya vänner!

Tillåt mig presentera mina nya vänner, koffeintabletterna!


Under de senaste veckorna har jag lidit av den värsta tröttheten som jag någonsin upplevt, troligtvis p.g.a. en ny medicin, och det har totalt förstört mitt tentapluggande. För att råda bot på denna förlamande trötthet rekommenderade min vän Charlotte dessa små tabletter och jag hämtade ut en burk på apoteket för någon timme sedan. Fungerar detta blir jag överlycklig och tacksam. Fungerar de inte blir jag rätt ledsen, då jag inte kommer att klara tentan med denna trötthet.. Håll tummarna.


Jag säger som Tony Montana: "Say hello to my little friend!"

Mina foton då?

Jag skulle precis uploada en bild till ett nytt inlägg, men tydligen vill blogger inte hjälpa till med det idag.

Vid 4 ska jag åka och titta på Martinas och Charlottes (täby-charlotte) nya frisyrer som Beatrixx har fixat till. Därefter ska jag fixa lite saker och senare ska jag hem till monsieur Allerman för födelsedags-/hemkomsttårta . Han har varit på Bali och i Thailand i några månader. Det ska bli en trevlig dag helt enkelt! Dessutom innebär tårtätningen ett utmärkt tillfället att shoppa, då jag inte vill dyka upp utan någon clever liten present. Shopping är aldrig fel i min bok!

The man of my dreams..

Adam Brody blir JCs nya reklammodell, läs mer om det här. Undrar vilka som sköter JCs marknadsföring. I förra omgången hade de Sienna Miller, ett bra val för posters. Men Adam Brody är superfab, och hans karaktär Seth Cohen är ännu bättre. Jag har aldrig varit kär i en känd person så, men jag har nog en liten småcrush i det här fallet. I love him!

Bilden kommer från Chucks Connection

Lägenhetsägare!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! I går skrev jag på kontraktet och därmed blir jag en glad lägenhetsägare 16e december! 1:a på Gärdet. Det är så fantastiskt roligt!!! Men hur ska jag kunna plugga nu när det finns så mycket inredningstidningar att plöja igenom?

Alla är bjudna på thékalas hos mig när jag har flyttat in.

I morgon..

.. vet jag om jag blir ägare till lägenheten som jag fastnat för. Håll tummarna snälla!

Jag skulle skriva mer om alla uppdateringar och tandborttagandet, men är lite för trött för det hela p.g.a. den senaste tidens sömnbrist. More updates to come.

Sömnlös i Stockholm

Jag kan inte somna om. Har varit vaken sedan kl 5 och det börjar kännas lite jobbigt med tanke på att jag verkligen är supertrött. Jag har tvättat håret nu iaf i förhoppning om att bli trött men det funkade nog inte riktigt..

Jag hoppashoppashoppas att jag får den här lägenheten jag budger på nu, den verkar så perfekt för mig. Håll tummarna..

En fantastiskt trevlig dag igår, fikade med Martina och Charlotte (skolan-charlotte) i några timmar, sedan fikade jag med mamma, omvisning på lägenheten, därefter middag på Birka pizza med Eric, Bea & Sebbe och som avrundning fikade jag ytterligare med andra charlotte (Lidingö-Charlotte) fram till 23. Nice! Mer fikning åt folket!

I dag dras mina sista 2 visdomständer bort. Spänningen stiger för varje minut..

Long time, no post

Hallåhallå!

Nu är jag tillbaka med nya friska tag. Jag skyller min lack of posts på att jag har varit trött, och kanske lite på avsaknaden av kommentarer. Jag har varit grundligt övertrött de senaste veckorna, och helgen har inte varit ett undantag. Dock tränade jag i lördags och det var fantastiskt. Jag vill bara träna mer och mer..

Jag har även lyckats shoppa, men bara litegranna. En powerpoint eye pencil från MAC i Industry (very nice) och ett par träningslinnen.

Jag har även gått på lägenhetsvisningar, 2 stycken, och jag föll pladask för den ena lägenheten. Jag vet inte hur högt priset kommer att gå, eller hur mycket jag är villig att betala, men jag ska ringa till mäklaren strax - först ska jag försöka få tag på pappas bankman för att se vad hon kunde göra för mig.

På tal om min pappa så slutar de knäppa historierna aldrig strömma in. I förrgår kväll hade jag skickat ett mail angående lägenheten jag vill ha och ville såklart veta vad han tyckte om den. Men när jag vaknade igår hade jag fortfarande inte fått något svar och då han var i Hong Kong och kl var 6 på kvällen försökte jag ringa. Mobilen var avstängd, och fortsatte vara avstängd i sisådär 7h till. Kl 7 svensk tid kom jag till slut fram (men pappa svarade inte), men då fastslog jag att ringsignalen lät "amerikansk" och började spekulera i huruvida han hade lämnat HK. När pappa väl ringde upp mig visade det sig att han precis hade landat i USA. Hur sjukt strange är inte det att jag får ha koll på var i världen han är baserat på en ringsignal?! Jag skyller dock mina mean detective-skills på att jag spelade sönder spelet "Where in the world is Carmen SanDiego" när jag var liten (6-9 år gammal). Det var för övrigt ett riktigt bra spel.. Men det här känns inte normalt, att avgöra positionering efter ringsignaler. Slutet gott, allting gott dock. Jag fick tag på honom och han tyckte att lägenheten såg bra ut.

Det verkar vara något knasigt med Bloggers bildsystem för tillfället, så ni får hålla till godo utan bilder så länge. Jag återkommer.

A new era

Mysteriet med avsaknaden av kommentar till de blodiga bilderna jag skickade till pappa är löst. Jag skickade ett väldigt rörande mail till honom där jag uttryckte min stora sorg över att han inte kommenterade dom och det verkade funka. Fick till svar: "Såg bilderna. Blodiga; blev helt svimfärdig.". Därefter ringde jag upp honom och vi skrattade i en kvart sådär. Sedan började pappa skratta åt mina mardrömmar som han tyckte var stundtals befängda och det var inte lika roligt för mig så då fick samtalet vara slut..


Berörande ett helt annat ämne så har jag, världens mest förslappade individ, gått till gymmet! Detta groundbreaking event inträffade i går! Jag och Martina gick förbi beas skola och det visade sig att trixxen slutade tidigare än normalt. Trixx följde med hem till mig med sina gymgrejer och därefter tränade vi gemensamt. Det var så sjukt skönt! Mitt första träningspass på godknowshowlong! Början på en ny era, jag blir nog ett gymfreak igen. Somebody stop me. Vi ska köra igen på lördag, då är det ett Core-pass som vi ska försöka gå på. Det är så exciting. Dock är jag lite besviken över att inte ha träningsvärk i dag, det hade varit lovely.


Nu ska jag äta frukost. Och dagdrömma om löpband. Later!

Blow is not good

Farewell Icon

Foto: Isifa

Oh no

Jag rusade till datorn så fort jag hade vaknat i morse, förväntansfull som ett litet barn på julafton angående vad min pappa hade svarat på mina skräckfilmsliknande självporträtt. Gissa min besvikelse när hans mail lyder ".. min adress är blahblahblahblahblah och de kan nå mig på mitt svenska mobilnr alternativt kinsesiska med nr ...... Kram pappa".

VAD?! Det här inte ok. Mina bilder skulle gross him out, skrämma honom, få honom att må illa. Fortsatta undersökningar har lett mig till följande slutsatser:

1. Han har inte öppnat/downloadat bilderna.
2. Han har sparat bilderna men inte tittat på dom ännu.
3. Han visste att det var något fishy med de bilderna och väljer att ignorera dom.
4. Han demonstrerar mot att jag skickar ett mail på 1mb när jag vet att han ska öppna det på jobbet (tydligen har kinesiska universitet mindre tillförlitliga internetförbindningar).
5. Han struntar blankt i mina bilder.
6. Han struntar blankt i mig.

Jag tror att jag logiskt sett måste luta mig mer åt alternativ nr 1, men vem vet. Jag skrev genast tillbaka om vilken skymf det här var, men har fortfarande inte fått något svar. How very rude!

För att tala om trevligare saker så drömde jag småsjuka drömmar som vanligt. Först drömde jag att jag skulle klippa mig, men min frisör hade en praktikant och praktikant klippte mig. Hon snaggade av mitt hår högst upp på huvudet, sedan var det pageformat men gick upp i nacken. Allting färgades mörkbrunt med några få stora blonda slingor. Jag gick runt och grät och grät i drömmen, och tänkte på alla huvudbonader jag behövde skaffa. Och sen gick jag tillbaka till salongen när min frisör äntligen var där och hon blev fruktansvärt ledsen också. Jag grät säkert 20ggr i det håret. Men no worries, detta skulle aldrig hända i riktiga livet. Skulle aldrig låta någon jag inte litade på till 100% få klippa eller färga mitt hår.

Dröm nr 2 var ännu mer bisarr. Den går inte riktigt att beskriva men i korta drag så var jag i en bil någon gång under en sommarnatt och var på väg till ett landställe när det helt plötsligt uppenbarar sig flygande prickar på himmelen. Jag förklarar att de tmåste vara militären som testar nya farkost och inga UFON när de helt plötsligt flyger från formation och nära marken över oss och då ser vi att det är stora, silvriga, farkost i form av stora transformersrobotar. Diverse saker händer och tillslut har någon sekt tagit över landstället där alla mina vänner befinner sig (innan det här har en hel folksamling bestämt sig för att låta utomjordingarna ta med sig deras barn). Jag håller på att lägga fram min escapeplan precis när hela min släkt använder vilket betyder att jag måste tänka om för att vi alla ska kunna fly säkert. Sedan vaknade jag. Och nu ska jag äta flingor.

Jedi mind tricks

I kväll har jag med stor möda försökt få min storebror (Miikka, fast han heter Mikael på riktigt) att ta emot en bild på min mun som är full med blod (efter tandingreppet såklart). Det hela urartade efter mina många försök att skicka bilden, han nekade gång på gång. Då började den riktiga kraftmätningen:

miikka säger:
hahaa!
marianna säger:
PLEEEASE
marianna skickar:
miikka säger:
your jedi mind tricks wont work on me½!

Det gick inte att skicka 051003 009.jpg till miikka.

marianna säger:
YEAH THEY WILL!
marianna säger:
I know my jedi mind tricks like a real thug knows his hood
miikka säger:
i know my jedi mind tricks like a jedi knows whats good!
marianna skickar:
marianna säger:
then you WILL look at the picture

Det gick inte att skicka 051003 009.jpg till miikka.

miikka säger:
i will have to answer no tricks sir!

Överföringen av 051003 009.jpg är färdig.

marianna säger:
YEAH
marianna säger:
i'm so proud of you!
marianna säger:
now you're a real jedi
miikka säger:
now i am a mere slave of the sith

Ha! My jedi mind tricks always work! Vi såg på Star Wars oändligt många gånger när vi var mindre. Det märks fortfarande. Min bror är världens bästa storebror.

Jag skickade ett mail till min pappa precis med frågor om praktiska detaljer. Bifogat i mailet skickade jag 2 post-op bilder: den ovannämnda som är ofattbart blodig och en där jag ser ut att ha hamnat i en boxningsmatch och fått käken slagen ur led. Han kommer att dö av chock. Och jag kan inte sluta skratta även fast jag skickade mailet för 20min sedan. Han förväntar sig att öppna en bild på t.ex. min hund eller mitt senaste klädinköp. Och i stället får han dom. Trixx tyckte att jag skulle lägga upp bilden här också. Men jag besparar er från det. See it as my favor to you.

Hahahahaha, undrar vad jag får för svar från pappa. Jag har sjuk humor. Tur att Bea delar den..

bilden kommer från affichescinema

I'm in love..

.. with my dentist!

Jag har nog råkat få världens roligaste tandläkare! Han är så fabulös!

I dag var jag där för att ta bort stygnen efter visdomständerna och för att laga ett litet hål som hade uppstått emellan en gammal lagning. Det var det snabbaste och smärtfriaste tandläkarbesöket (gällande lagning) för mig någonsin. Och jag är helt kär. Jag frågade även om vi kan dra ut mina resterande 2 visdomständer så snart som möjligt och det gick bra då "allt gått såååååååå fantassssstiskt" förra gången. Min nya tandläkare är nästan som en personal cheerleader och tandläkare i ett enda paket! Så istället för att må dåligt går jag därifrån med ett leende. Dock är mitt leende för tillfället lite snett p.g.a. bedövning. Men hey, äntligen kan jag se ut som Elvis och göra den berömda läppryckningen! Den är ganska häftig, jag har precis stått och beundrat den i badrumsspegeln.

I love it. Nästa tisdag kommer jag ta bort de sista visdomständerna och sen slipper jag oroa mig för dom någonsin mer! Dock lär jag inte behöva äta enbart nyponsoppa och chokladpudding då, så ingen (d.v.s. min mamma och pappa) behöver oroa sig för min viktnedgång.

(i skräckslaget tillstånd före förra utdragningen av visdomständer)

more to come soon..

Workaholic

Mm, jag börjar bli arbetsnarkoman.. Jag sitter och längtar efter att få jobba i kväll. Och har jag tur får jag komma in redan under dagen om det behövs (och jag hoppas på det sistnämnda). Undrar varifrån detta nyfunna beroende kommer? Work is my friend..

Jag kan äntligen äta normalt, och det är fantastiskt. Så nu är min diet bestående av nyponsoppa och chokladpudding slut. Fabulous darling.

Jag har varit superdomestisk och startat både diskmaskinen och tvättmaskinen under morgonen. Och väckt min bror som var ute igår för att fråga om han kan sitta hundvakt åt Klara ifall jag får jobba extra. Nämnda Klara vägrade gå ut på sin tidiga standardmorgonrunda i morse kl 07.30 (jag fick rulla ur sängen när väckarklockan ringde) för att hon låg och sov. Till slut fick jag lyfta upp henne ur sin hundsäng och ställa ner henne i hallen för att hon skulle vakna men då var hon för trött för att stå upp. Efter några avancera hundstretchmoment från hennes sida kunde vi äntligen gå ut. Det är inte lätt att vara hundägare, eller en morgontrött tax.

A better me

Det här är lösningen på alla mina problem: en ligistmoped! (kopiera och klistra in följande url manuellt i navigation bar ifall blocket redirectar direkt till sin startsida: http://www.blocket.se/view/6272481.htm?caller=shl_s&l=0&c=1&city=0 )

Den har t.o.m. ett avgasrör i guld Hur perfekt som helst. Plus att jag äntligen skulle kunna låtsas att jag var lite häftig, kanske inte lika häftig som en ligist men häftigare än vanligt. I want it, I need it..






Och skulle jag tänka så långt som på en hjälm, skulle jag kunna använda den här. Den skulle matcha mopeden! Men, då skulle kanske häftigheten av att ha en "ligistmoped" avta lika snabbt som jag erövrat den..

Länkar, länkar

Här kommer länkar till ytterligare ett par blogs, den här gången föräldrar:

Ögonblick i mostermammans liv Fantastiskt rolig blog! Min mamma håller med om roligheten och jag hoppas att det dyker upp fler inlägg snart.

Hemliga pappan Det är något speciellt med anonymitet. Hemliga pappan är fab! Och en av Sveriges populärare bloggare.

Quad

Jag älskar min frisör:

Psst

P.S.

jag är helt såld

D.S.

4 inlägg på en fredagkväll

Är det så här mitt liv kommer att se ut när jag blir gammal? 4 bloginlägg på en kväll? Eller 5 eller 6? Jag orkar inte ens ha koll längre. Det här bådar definitivt inte gott.

Men här kommer lite nya bloglänkar! Mina 2 fabulösa vänner Martina och Beatrixx:

Martina (Livets Ord?)
Beatrixx

Förklarning till fenomenet "Beatrixx"

Varför blir jag inte ens förvånad längre?

marianna säger:
jag tror att du tog hockeypulver som drog när du var liten

agent beatrixx [när vi va små vilken drog tog vi då] säger:
haha jag har faktiskt sniffat det en gång hahaha

agent beatrixx [när vi va små vilken drog tog vi då] säger:
det sved som faaaan

No starvation..

Jag är så pinsam, var så sjukt klumpig på jobbet i kväll. Har varit lite dålig på matsidan, bortsett från nyponsoppa, sedan jag tog bort tänderna och blir hyper och smått (eller mycket?) delirious. Pinsamt, pinsamt..

Thomas övertygade mig om att jag gått ner 3.5 kg i vatten och inte fett sedan mitt liv som storkonsument av nyponsoppa. Darn it.

Mina tänder på högra sidan har varit "svullna" på något sätt så att det har varit rätt jobbigt att tugga, men nu börjar det kännas bättre. Har jag tur kanske jag kan äta en stor pizza med bearneisesås i morgon. Jag säger som Homer Simpson: "Mmmmm...".

Dock är yoghurt med honungssmak inte heller helt illa. Det kändes nästan som en gastronomisk höjpunkt i mitt liv som kontrast mot nyponsoppan. Ska nog gå och hämta lite till.



Jag sitter hundvakt åt min korv Klara i helgen då mamma är på konferens. Mycket spännande. Den här bilden tog jag tidigare i dag när jag skulle gå från min mamma. Jag hade lyft upp Klara på sängen i gästrummet då tynglagen fungerar allt mer emot henne och hon gick direkt till den enda kudden liggande spå överkastet och placerade sig mitt på den. Prinsessan på ärten? Hon råkade även springa in i mig i dag tack vare sin halvblindhet. Hon svängde snabbt åt hållet som hennes blinda öga hindrar henne från att se och sprang rakt in i mina smalben. Hon såg lätt chockad ut. Men så kan det vara när man nått den mogna åldern 13..

Beatrixx

Min vän Beatrixx är latast i Världen. Eller åtminstonde Täby, garanterat:

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
jag e sjukt törstig men jag orkar inte hämta vatten funderar på att ringa upp och be pap komma med ett glas hehe

marianna säger:
du är knäpp, rör på dig, du behöver motion!!!

marianna säger:
move that ass!!!

marianna säger:
stackars din papi

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
neee jag mår illa sen maten och kommer spy om jag rör på mig

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
men jag har inte ringt änn ju

marianna säger:
oki ring isf

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
haha jag ska måste bara sträcka mig efter telen

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
nu ska pap komma ner med et stort glas vatten med is

agent beatrixx [nip/tuck] säger:
aaah gott

marianna säger:
HAHAHA

marianna säger:
du är sjuk!

Det är Trixx i ett nötskal.

Pictionary..

Uttråkad? Testa mitt favoritspel online! Go on, do it:

http://www.isketch.net/

Saknar inte visdomständerna.

Jag är fortf helt förvånad över hur mycket lättare det var att ta bort visdomständer än vad jag hade trott. Jag vet att det kan bli en mardröm ifall man får problem under borttagningen eller efteråt, men det har verkligen gmått förvånansvärt smidigt för mig. Känns skönt att slippa ha dom infekterade i framtiden. Ser framemot tills de sista 2 tas bort, jag har gått och oroat mig för det här i 3 år och äntligen är det snart över.

Eric (my boyfriend) skickade rosa blommor till mig efter min operation, men han har dom hemma hos sig nu. Lite knasigt att det blev så, men det är en annan story. Det var väldigt gulligt och omtänksamt..

Nu ska jag läsa snabbt och sedan somna, är sjukt trött.

Peace.

Shanghai

I november ska jag åka till Shanghai med min bror för att hälsa på min pappa, turista och shoppa. Det ska bli ytterst fabulöst. För att möjliggöra denna resa har jag suttit och letat flighter, jämfört scheman (t.o.m. min brors studieschema, hur ambitiöst är inte det?) och diskuterat diverse options med min pappa. Allting verkar klaffa nu och jag ska träffa pappa i morgon för en sista genomgång av tider etc.


Dock borde det inte vara möjligt för mig att träffa pappa i morgon, han skulle flyga till Shanghai i morse. Jag hade planer på att ringa honom innan han åkte men försov mig något. När jag väl vid 11 tiden kom på att han nog redan åkt försökte jag ringa ändå och kom till min förvåning fram. Blev ännu mer förvånad när pappa sa sig befinna hemma. Tydligen hade han också insett att packa för x antal månader helst inte bör göras under den 12h perioden som han är hemma mellan sina flighter över en natt. Han hade dock gett sig på detta men kännt att hans stressnivå alltid ligger på topp och att det hela nog inte var hälsosamt. Så han hade ringt i morse när flighten skulle gå och ändrat den till lördag. Jag var rätt chockad. Det här har nästan aldrig inträffat. Självklart ändrar han flighter åt höger och vänster jämnt men det är p.g.a. möten, jobb o.s.v. inte för att han känner att han bör ta det lugnt ett par dagar för att sänka sin stress och avklara allt som återstår hemma. Har min pappa blivit förbytt? Har han blivit kidnappad av en alien som har sänkt ner en klon för att ta hans plats? Alla som känner min pappa vet att det här är stort, ett gigantiskt steg mot en normal människa. Det betyder även att jag får säga hejdå till pappa för tredje gången den här veckan.


Jag är superduperexcited för Shanghai! Kan knappt bärga mig! Jag har aldrig varit i Kina. Och jag har hört att shoppingen verkligen ska vara fantastisk i Shanghai, så det kan knappt bli bättre.

Bild 1 kommer från http://www.columbia.edu/

Bild 2 kommer från http://www.thetravellerslounge.co.uk/, foto: Carl Pritchard

Bild 3 kommer från http://www.guardian.co.uk/, foto: Dan Chung

Sephora

Sephora är mitt sminkpalats. Jag upptäckte det för första gången när jag som 15 åring flyttade till Troy utanför Detroit, MI och därmed flyttade bredvid en av de bästa köpcentrumen någonsin:

Somerset collection. Att jag bodde 5 min därifrån var otroligt, mycket av min fritid spenderades där. I Somerset finns det en bra och välfylld Sephora med kunnig personal. Sedan dess har sminkshopping i Sverige aldrig varit sig likt. Jag har drömt flertalet shoppingdrömmar om Sephora, och när jag besökte Sephora i Grenoble i våras började jag nästan gråta av besvikelse då dom saknade så många av de amerikanska märken som varje anständig Sephora bör erbjuda. Men misströsta inte, jag lyckades hitta varor för en större summa än de flestas årliga sminkbudget ändå (thanks dad!). Det är det som är Sephoras hemlighet. De erbjuder alltid, alltid något man vill ha.

När Andy skulle komma hem till Sverige i några veckor i somras och frågade ifall jag ville ha något var svaret självklart:
ett rouge från Nars i färgen Orgasm. Orgasm är nog en av de mest omskrivna rougen, så det är inte en särskilt personlig sak att önska sig. Men den är verkligen grymt snygg på de flesta personer.

Så Andy, som den snälla vännen han är, åkte till sitt lokala mall där det enligt mina efterforskningar skulle finnas en Sephora. Han hade gått in till en försäljare och deklarerat "I want an orgasm." Detta är i Dallas, Texas till råga på allt. Stackars tjejen, tydligen hade hon inte förstått först och Andy hade fått förklara att det var ett rouge från Nars han ville ha i färgen orgasm. Jag skrattar fortfarande högt åt det här. Jag fick Nars rouget och en påse Starburst. Too sweet! Och nu frågade han mig om jag behöver något mer från Sephora( Se kommentardelen till förra inlägget). Hur snäll får man bli?! Se upp Andy, det här kan sluta illa, hehehe.

På tal om Andy ska han skriva gästkrönika här på sidan! Förhoppningsvis fr.o.m. måndag. Om det blir på svenska eller engelska återstår att se, men det ska bli mycket spännande!

Bilden på Somerset kommer från Visit Detroit

Bilden på Nars Orgasm kommer från Nars Cosmetics

Nr 1. fan

Vad skulle jag göra utan min support från Andy? En eloge till Andy!

Jag vill åka till Vegas.. Och äta onyttig mat.

Mest av allt vill jag nästan äta. Mår ju bättre från illamåendet och känner av dagens första hungerkänslor lite dovt. Men jag vill inte riskera något så jag väntar tills i morgon. Och varför är det så att när man vet att man inte bör äta specifika saker så är det just dom sakerna man cravear? "Varför" är fel fråga egentligen, men kan man inte bli av med det på något sätt? Mår jag bra i morgon ska jag splurga på en mjukglass, det är nog snällt mot min mun som precis förlorat 2 tänder.

Bättre.

Mår äntligen lite bättre angående illamåendet. Pappa kom förbi mig och vi pratade ett par minuter innan han var tvungen att swoosha iväg. Jag hann nämna att jag hittat vad jag önskar mig i julklapp, nämligen en bärbar dator med vikt på ca 1.4kg. Pappa skrattade bara och tyckte att det är bra träning för mig att bära runt på den datorn jag hatr för tillfället. Datorn jag har för tillfället tillhör nämligen min kära fars enastående samling datorer (1 stationär och 1 bärbar är ju bara inte tillräckligt..) och när han överlämnade den till mig sa han att den faktiskt bara vägde 2.2kg och var perfekt för mig. Men nu är det så att den väger betydligt mycket mer, den väger faktiskt 2.8kg. Och viktigast av allt: den är inte min. Min förra bärbara dator dog nämligen. En dag när jag slog på den (den äldre) fick jag bara en svart skärm med lite spacead text i färgen turkos. Den omhändertogs för att få lite TLC men lyckades aldrig vakna från sin turkostextade sömn. Så här står jag nu, med en klump på 2.8kg som sportar stor, snygg skärm och diverse funktioner men som jag hellre skulle byta ut mot en hälften så tung kandidat med tillräcklig prestanda för att vara min sekundära dator.

Jag har inte vågat mig på att läsa alltför mycket i kokbloggarna då jag inte varit på topp, men förhoppningsvis kan jag plöja lite mer i morgon. Är jag fit for fight då ska jag även åka och köpa kurslitteratur till "Ekonomiska kalkyler och beslutsmodeller". Jag har onekligen en spännande dag framför mig.

Jag längtar efter att fika efter en föreläsning.. Eller shoppa de där stövlarna jag har innestående.. Kanske kan göra allt det på fredag (förutom föreläsningen då det inte finns någon sådan just den här fredagen). Har jag tur kanske Martina också behöver shoppa? Man kan ju alltid hoppas.

Nauseous..

Nu har jag ringt till Vårdguidens telefonrådgivning för att fråga om mitt illamående. Sjuksystern på telefon tror att jag kanske har smittats av magsjukan som enligt henne florerar just nu. Det var ju precis vad jag behövde, det räcker liksom inte med en halvhandikappad mun som förbjuder mig från att äta det jag vill äta. Nu kan jag ju inte äta alls.. Dock tyckte sjuksystern synd om mig och hoppades att vätskeersättning hjälper min kropp i balans.

Pappa ringde också nyss. Han landade precis och på morgonen i morgon ska han flytta tillbaka till Shanghai. Speedpackning i kväll antar jag. Han har egentligen inte tid att ses tror jag, men han ringde ändå och frågade om vi ska ses och äta middag snabbt. Blir så himla ledsen att jag inte kan, mår alltför illa för att orka följa med också.. Så i värsta fall ser jag min pappa först i mitten av november igen..

Nu ska jag ringa fadern i fråga (inte för att jag har 2, men "fadern i fråga" lät för roligt för att motstås).

Jag som drömt om en mjukglass hela dagen, nu krossas den drömmen och jag får hålla mig till vätskeersättning för att må bättre snabbare. Ibland är det nästan lite orättvist.

försummad?

Det känns redan som att jag har försummat min blog, jag har haft en mängd tillfällen att uppdatera men på något sätt har jag endast halkat in på andras bloggar.

Efter mitt tidiga möte blev jag lätt illamående, och drog slutsatsen att det måste bero på att jag ätit så lite sen visdomständerna försvann. När jag väl kom hem värmde jag upp sparrissoppa och tvingade i mig det mesta tills jag upptäckte att mitt illamående endast bled värre. Sen dess har jag försökt sova bort illamående utan resultat. Jag hatar att må illa och har väldigt svårt för att spy, så även fast jag tror att jag verkligen måste spy och rusar in till badrummet lyckas jag ändå inte. Så typiskt.

Jag är så glad över att jag numera har 2 trogna läsare, Andy och fröken Martina. Det måste ju nästan betyda att jag bör blogga dubbelt så mycket? Förhoppningsvis skaffar Martina sig en egen blog i kväll, och kommer online på msn så att jag kan skicka kontakter till henne (hennes kontaktlista blev uppäten).

Etapp 1 avklarad...

Så var det överstökar, första etappen av vad jag varit sjukligt rädd för de senaste 3 åren gick på mindre än en timme. Borttagandet av mina 2 visdomständer på högra sidan gick snabbare och smärtfriare än jag någonsin hade kunnat hoppas. Jag fick t.o.m. ligga under en grön operationsduk med en öppning för enbart mun och näsa, och jag tror att faktumet att jag inte kunde se vad tandläkaren och tandsköterskan gjorde lugnade mig. Utdragningen av båda tänderna gick på sammanlagt 7 minuter, kortare tid än förväntat. Min nya tandläkare som heter Akke (haha, gulligt) skojade friskt om E-type med mig men tystnade för en kort stund när jag gurglade fram ett "nej" på frågan om jag gillade honom och hans musik. Väl hemma spottade jag blod ett litet tag och några timmar senare gav jag mig på mina älskade citodon. Jag dokumenterade väl valda delar med min digitalkamera, men jag antar att detta inte är rätt plats att lägga upp de bilderna på.

Eric hämtade mig dock från min lägenhet efter kl. 23 och körde mig hem till min mamma; jag var då en skakande hög drabbad av yrsel. Men så går det när man bara äter en mazarin och 4 bitar godis och därefter äter citodon utan att få dricka alls. Väl hos mami var hon orolig för mig på bästa mamma-manér som sig bör och fick mig att dricka vatten med druvsocker. Det var dock en kanske inte helt genomtänkt plan då det slutade med att jag diskuterade diverse saker såsom betydelsen av pedagogisk dagisgång, psykologiska sjukdomars benämningar och värde i sverige jämfört med usa, notinlärning vid tidig ålder o.s.v. fram till klockan 01.30 då mamma äntligen hittade en andningspaus i mitt rabblande där hon kunde säg a att hon behövde gå och lägga sig. Plus att allt detta rabblades i speedad fart. Hade jag varit någon annan och träffat mig själv då skulle jag nog trott att jag gick på crack.. Stackars mamma fick alltså inte gå och lägga sig förrän jag, hennes speedade dotter, kände att jag analyserat dessa för stunden ytterst intressanta och för stunden viktiga saker. Mamma förkunnade att även hon funderar på att starta en blog, så snart kanske vi är en bloggande familj (eller hälften av en familj)?

Andy var den första att lägga in en kommentar på denna blog, och jag saknar honom väldigt mycket. Andy är en sådan vän som det känns som att man alltid kommer att vara vän med, oavsett vad som händer. Även om vi inte har setts på 8 månader, känns det precis lika roligt och viktigt att se honom, och som att vi setts hela tiden där emellan. Jag uppskattar honom verkligen, synd bara att han har valt att flytta till Dallas där allt, enligt vissa utvalda, är bigger and better (eller åtminstonde varmare). Så tänk om Andy skulle bestämma sig för att stanna kvar där på obestämd framtid? Det vore inte riktigt godkänt av mig. Och jag tänker på Andy varje gång jag tar en kölapp.

Jag önskar att jag hade bilder att inkorporera, men jag är på mammas bärbara som inte innehåller särskilt mycket i bildväg (skärpning mamma!), så det får hända någon annan gång..

När jag skulle logga in för att skriva detta meddelande meddelade sidan att jag skrivit fel lösenord om och om igen. Jag höll på att bli riktigt arg på blogger tills jag insåg att jag ju faktiskt fått nöja mig med mariannat som användare i stället för mitt vanliga marianna. Undrar hur länge detta ska sätta sina spår? Damn you other Mariannas.

Min tax ligger och snarkar under sängen och jag ska göda mitt återfunna beroende av bloggar lite mer. Här kommer länkar till ett par bloggar om mat som jag har snubblat in på under dagen:

• http://www.agliolio.blogspot.com/ Matblog från Toscana. Min favorit hittills, med fantastiska bilder och inspirerande recept (särskilt för en pastafanatic som mig själv).
• http://kokblog.mw2mw.com/ Matblog från New York. Ritar söta/roliga bilder till recepten ovh har en snabb navigering till oliika grupper av recept.
• http://fransktkok.typepad.com/ Matblog från Frankrike. Instruerar hur man faktiskt kan koka morötter i en mikro (se juni 2005) och detta i sig är revolutionerande då jag älskar morötter i alla dess former. Värt att browsa runt i arkiven!

Hoppas min enda läsare Andy får nöje av dessa länkar :)

Peace out!

Lyckoönskande samtal..

Min hemtelefon ringde nyss, och jag tänkte genast att det måste vara min moster som ringer för att önska mig lycka till med tandoperationen. Men tji fick jag. Det var en kille vid namn Alex som ville sänka mina mobilkostnader. Trevligt, men jag svarade att jag tyvärr inte var intresserad då jag genom mitt roliga jobb på 3 redan har ett abonnemang. Då undrar Alex om jag hade en 3-butik själv och upplyste mig om att han faktiskt ringde från 3 (fast jag är rätt säker på att han ringer åt 3, och inte från). Mycket "coolt" att jag också jobbar där, enligt Alex, även fast jag inte "har en egen" 3-butik.. Thanks for the call Alex! Det kan inte vara annat än bra att jag skrattar så här 40 min innan min värsta mardröm. Varför jag skrattar åt ett telemarketing samtal förblir ett mysterium. Och nu måste jag nog bege mig till tandläkaren..

Men, det är helt fantastiskt; 2 hela posts inom loppet av 45min på min splitternya blog!

Upprörande..

När jag väl skaffar mig en ny blog (hejdå LiveJournal), är mitt namn redan upptaget. Då mitt namn kanske inte är det vanligaste, åtminstonde i skandinavien, känns det som en slap in the face. Jag förväntade mig att per automatik kunna ha marianna.blogspot.com som adress, och fick i stället slänga in ett "t" på slutet. Så nu får jag nöja mig med http://mariannat.blogspot.com/. Less than perfect..

Jag väntar med nervositet och oro. Om lite mer än en timme kommer min nya, smiliga, tandläkare avlägsna 2 visdomständer. Etapp nummer 1 i kampen mot visdomständerna. Jag har hafthemska fantasier om hur det ska gå till, och nu vågar jag inte ens tänka på det..

I dag hade jag tänkt äta stabilt innan tandläkaren, då jag inte räknar med att kunna äta efteråt. Men jag har hittills endast fått i mig en kantstött mazarin och lite smågodis från Buylando. Detta måste lösas.

Over and out, från första blogger-inlägget.



P.S. Charlie måste skaffa en blog så att jag kan följa hennes fantastiska framfart i Spanien, och senare i Chile (var det Chile? I believe so). Prettyplease, skaffa en.