Etapp 1 avklarad...
Så var det överstökar, första etappen av vad jag varit sjukligt rädd för de senaste 3 åren gick på mindre än en timme. Borttagandet av mina 2 visdomständer på högra sidan gick snabbare och smärtfriare än jag någonsin hade kunnat hoppas. Jag fick t.o.m. ligga under en grön operationsduk med en öppning för enbart mun och näsa, och jag tror att faktumet att jag inte kunde se vad tandläkaren och tandsköterskan gjorde lugnade mig. Utdragningen av båda tänderna gick på sammanlagt 7 minuter, kortare tid än förväntat. Min nya tandläkare som heter Akke (haha, gulligt) skojade friskt om E-type med mig men tystnade för en kort stund när jag gurglade fram ett "nej" på frågan om jag gillade honom och hans musik. Väl hemma spottade jag blod ett litet tag och några timmar senare gav jag mig på mina älskade citodon. Jag dokumenterade väl valda delar med min digitalkamera, men jag antar att detta inte är rätt plats att lägga upp de bilderna på.
Eric hämtade mig dock från min lägenhet efter kl. 23 och körde mig hem till min mamma; jag var då en skakande hög drabbad av yrsel. Men så går det när man bara äter en mazarin och 4 bitar godis och därefter äter citodon utan att få dricka alls. Väl hos mami var hon orolig för mig på bästa mamma-manér som sig bör och fick mig att dricka vatten med druvsocker. Det var dock en kanske inte helt genomtänkt plan då det slutade med att jag diskuterade diverse saker såsom betydelsen av pedagogisk dagisgång, psykologiska sjukdomars benämningar och värde i sverige jämfört med usa, notinlärning vid tidig ålder o.s.v. fram till klockan 01.30 då mamma äntligen hittade en andningspaus i mitt rabblande där hon kunde säg a att hon behövde gå och lägga sig. Plus att allt detta rabblades i speedad fart. Hade jag varit någon annan och träffat mig själv då skulle jag nog trott att jag gick på crack.. Stackars mamma fick alltså inte gå och lägga sig förrän jag, hennes speedade dotter, kände att jag analyserat dessa för stunden ytterst intressanta och för stunden viktiga saker. Mamma förkunnade att även hon funderar på att starta en blog, så snart kanske vi är en bloggande familj (eller hälften av en familj)?
Andy var den första att lägga in en kommentar på denna blog, och jag saknar honom väldigt mycket. Andy är en sådan vän som det känns som att man alltid kommer att vara vän med, oavsett vad som händer. Även om vi inte har setts på 8 månader, känns det precis lika roligt och viktigt att se honom, och som att vi setts hela tiden där emellan. Jag uppskattar honom verkligen, synd bara att han har valt att flytta till Dallas där allt, enligt vissa utvalda, är bigger and better (eller åtminstonde varmare). Så tänk om Andy skulle bestämma sig för att stanna kvar där på obestämd framtid? Det vore inte riktigt godkänt av mig. Och jag tänker på Andy varje gång jag tar en kölapp.
Jag önskar att jag hade bilder att inkorporera, men jag är på mammas bärbara som inte innehåller särskilt mycket i bildväg (skärpning mamma!), så det får hända någon annan gång..
När jag skulle logga in för att skriva detta meddelande meddelade sidan att jag skrivit fel lösenord om och om igen. Jag höll på att bli riktigt arg på blogger tills jag insåg att jag ju faktiskt fått nöja mig med mariannat som användare i stället för mitt vanliga marianna. Undrar hur länge detta ska sätta sina spår? Damn you other Mariannas.
Min tax ligger och snarkar under sängen och jag ska göda mitt återfunna beroende av bloggar lite mer. Här kommer länkar till ett par bloggar om mat som jag har snubblat in på under dagen:
- http://www.agliolio.blogspot.com/ Matblog från Toscana. Min favorit hittills, med fantastiska bilder och inspirerande recept (särskilt för en pastafanatic som mig själv).
- http://kokblog.mw2mw.com/ Matblog från New York. Ritar söta/roliga bilder till recepten ovh har en snabb navigering till oliika grupper av recept.
- http://fransktkok.typepad.com/ Matblog från Frankrike. Instruerar hur man faktiskt kan koka morötter i en mikro (se juni 2005) och detta i sig är revolutionerande då jag älskar morötter i alla dess former. Värt att browsa runt i arkiven!
Hoppas min enda läsare Andy får nöje av dessa länkar :)
Peace out!


6 Comments:
Jag tackar for lanken! Kul att du gillar matbloggar!
du vet hur jag e, subway till brunch, lunch, midda o nattmacka.. oroa dig inte, usa e overrated, jag kommer hem om ett halvar som planerat. tror jag iaf...
fick du behalla tanderna? liggerom under kudden? sakert vart en femma
wee jag blev så glad att det var massa rosa på din sida! men vad annat kunde man ha förväntat sig ? :) Promise att bli din trogna läsare nummer två! (andy,vi kanske kan göra upp om första platsen i en match armbrytning?? hehe) Och jag tycker att om man fick en femma för sina mjölktänder när man var liten, då borde ju visdomständerna vara värda Betydligt mer. minst en ny väska. jupp.
kompromis, ny laptop vaska. jag e alltid redo martina, bara saga nar. har marianna sagt att jag gatt up 120 kg? inget kan rubba mig nu. jag tappa min formaga att stava nar Rita blaste forbi..
Tack för länken!
Morötter är även min absoluta favoritgrönsak...
Oj, helt plötsligt händer det saker bland mina kommentarer, vad kul!
Ilva och Annette: Vad kul att ni tittade in hos mig, och ännu roligare att ni delar med er av recept, bilder och tips!
Andy: Ja, tänderna är i behåll. De ser ut som något taget ur en skräckfilm dock. :) You better stick to your plans, får du för dig att du stannar där ska jag personligen sätta mig på en flight och släpa hem dig, och det är inget skämt.
Martina: Vag glad jag bli, en till trogen läsare! En armbrytningsmatch mellan dig och Andy låter onekligen lockande, haha. Jag tror dessutom att du är inne på helt rätt bana angående tändernas värde. MINST en väska, men när jag nu drog ut 2, betyder det att jag borde få 2 väskor? Och vid utdragning av de sista kanske jag bör få 2 plånböcker? Detta tål att funderas över. Vad skulle jag göra utan dig? Inte förstå möjligheterna som bara väntar på att upptäckas åtminstonde.
Det här svaret blev ju nästan som ett inlägg, svårt det här.
Skicka en kommentar
<< Home