Glass i stora lass.

I går vid 8-tiden när Eric varken hade kommit hem eller ringt om hur vi skulle göra med middag släpade jag till slut min hungersargade kropp ner till Ica för att inhandla någon form av middag. Jag lyckades hitta en Billys panpizza (ett svagt ögonblick), ost och 4 små yoghurtar och kände mig rätt nöjd med mitt kap. Dock när jag skulle betala upptäckte jag att tjejen framför mig (som råkade vara ingen mindre än fröken von Sydow, reds. anm.) hade köpt glass, och då höll jag på att svimma av en plötslig craving för glass. Jag lyckades på darriga ben neka reflexen att gå tillbaka in och köpa glass, då jag visste att det var mitt omänskligt låga blodsocker som skapade detta plötsliga behov, och styrde säkert stegen hem. Väl hemma lyckades jag inte bara värma den äckliga pan pizzan utan fick även i mig hela i förhoppning om att mitt sockerbehov skulle övergå. Men nej, det gjorde den inte. Och när Eric väl kom hem hittade han mig liggandes framför tvn som ett kolli som bara kunde prata om glass och choklad.

När Top Model väl hade börjat kom jag fram till att det var now or never. Ville jag ha glass var det inte mycket tid att spilla, så beslutsam som jag är gick jag ner ett andra varv till Ica för att inhandla allt jag craveade efter. Som en liten sidenote kan väl nämnas att jag bor i huset bredvid, annars hade det varit alltför jobbigt. Jag och Eric spenderade därefter resten av kvällen framför Top Model (ok, jag hade min bärbara i knät och surfade samtidigt och Eric somnade mitt i andra avsnittet) ätandes mängder med glass. Till slut mådde jag nästan omänskligt illa och nu är väl glass det sista jag vill se. Bara tanken på glass får mig att känna mig äckligt mätt.

Så summan av kardemumman är: ingen mer glass för mig på några veckor! En annan slutsats vore kanske att jag inte får låta mitt blodsocker sjunka så långt ner, och att jag inte får handla mat hungrig..

Bilden på Glassstruten "in action" kommer från www.benjerry.com