Gasspisaholic!

Jag ska uppdatera med lite bilder från Paris snart, i.a.f. när jag läst alla roliga bloggar som jag har glömt bort under den senaste tiden.

Lagar precis lunch, och det är helt otroligt hur fäst jag har blivit vid gasspisen som jag trodde var det första som skulle ryka ur min lägenhet, åtminstonde näst efter det gamla kylskåpet som byttes omedelbart. Gasspis är underbart! Det går så snabbt att laga allt, vilket det väl gör med induktion också, men ljudet av lågorna är oslagbara. Myser bara jag hör dom. Dessutom intalar jag mig att maten blir godare, men det är nog just intalning.

Jag har ju planer på att göra om mitt kök senare, och då ska jag definitivt ha gashäll, ugnen får dock gärna vara el. Egentligen hade jag tänkt riva ut allt nu under våren och göra om, men allting fungerar så himla bra att jag innerst inne inte vill göra det ännu. Jag ska njuta av mina vackra, original funkisskåp och den gamla spisen vars låga kan ställas in att brinna farligt högt (fanns nog inga reglage förut). Jag har dock tagit bort luckorna från porslinsskåpen för att de är nästan ännu vackrare med de vitmålade "bjälkarna" synliga. Men I love mitt lilla minikök!

Jag bävar redan efter tanken på att kanske behöva flytta ut till villa om 15 år. Måste man ha gasbehållare då för att ha gasspis? Eller tvingar jag gå över till induktion? Våga vägra elektriska spisar säger jag bara..

Nu ropar min lunch på mig från spisen. I love you my gasolineburning piece of metal!